Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning |
|
Avslutande betraktelser
"- Mitt mål med den här boken är att den blir läst, att den får människor att samlas i Kungsträdgården. Någon lägger ett rep runt halsen på statyn av Karl XII. Folk hjälps åt att dra ner den på backen och ge sig på belätet med hammare och släggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrköpings Tidningar 6/11 2002) Min kommentar: Herr författaren borde läsa in sig på statyns tillkomsthistoria. Men jag antar att vi ska vara tacksamma för att boken inte handlade om Carl Gustaf Wrangel... "- Litteraturen kring Karl XII är rik men så förljugen att jag tappade hakan när jag började läsa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003) Min kommentar: Inget verk torde dock vara lika förljuget som Carolus Rex. Mig veterligt har inte någon tidigare författare på området förvanskat källor genom att infoga egna tillägg eller på annat sätt snurra dem 180 grader. "Tänker du låta Karl XII ångra sina gärningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003) Min kommentar: Det är inte alldeles lätt att förstå hur någon som gör den här typen av uttalanden kan tas på allvar av förlag och media. Givetvis trodde inte Karl XII att han var Kristus. Han var däremot "Konung av Guds nåde", vilket är en helt annan sak. "Ernst Brunner har grävt fram sanningen om hjältekungen. I 300 år har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. Först nu vågar Ernst Brunner skaka liv i vår grymmaste kung. - Karl XII själv hade älskat min bok, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005) Min kommentar: Jämför detta med uttalandet nedan om att Karl XII kontrollerade det som skrevs och att Brunner har gått djupare för att komma förbi detta. Hur går de båda uttalandena ihop? "Frågan är snarare om svenskarna är redo för sanningen om hjältekungen efter 300 år. Vi kräver att andra ska göra upp med sin historia men är inte mogna själva. Kanske vill vi ändå nå en historisk nollpunkt. Många läsare kommer först ruska på huvudet och sedan bli förtvivlade och inse att Brunner inte är ute i ogjort väder. Dessa fakta går inte att motbevisa, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005) Min kommentar: Bokens "faktainnehåll" är direkt undermåligt. Att motbevisa dessa s.k. fakta är mycket enkelt, vilket jag hoppas analysen visar med all önskvärd tydlighet. "För att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker än författare." (Aftonbladet 24/7 2005) Min kommentar: Att Brunner skulle ha arkivforskat finns det knappast några spår av i boken. Som nedan berörs finns det heller inte några spår av honom på Riksarkivet. Visst, han har plöjt en betydande mängd litteratur - med sax och klisterburk i högsta hugg. "Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning – ingen ska kunna slå mig på fingrarna när det gäller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Populär historia 2005:7) Min kommentar: Som ses av analysen skulle hans fingrar vid det här laget vara helt sönderslagna - i fall han hade vågat lägga dem på bordet. "I
sin bok berättar han äntligen sanningen om Karl XII - en kung med
låg empati och opassande sätt, dumdristig och rutinbunden och som Min kommentar: Glädjande nog har historieskrivningen avancerat en del sedan 1850-talet. Sedan blir det förstås problematiskt att revidera historieskrivning utifrån en roman utan källhänvisningar. Hur ska historikerna kunna veta vad som är skönlitteratur och vad som är fakta? "Den
senaste boken ”Carolus Rex” är den tjugoandra. Det är en mastig sak på 808
sidor, som tog honom nio månader att skriva. Forskningen som ledde fram till
boken tog honom tre år. Min kommentar:
"Forskning" i äldre litteratur - visst. Men inte några
arkivforskningar på Riksarkivet, se sedan.
Min kommentar: Jämför detta med talet om att Karl XII skulle ha älskat Carolus Rex. "Hemliga, personliga skrifter" är förstås bara nys, men syftar till att dupera läsare och åhörare. Det har gått snart ett år, när ska han visa upp dessa "hemliga, personliga skrifter"? "Det är viktigt att påpeka att mina källor är personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utgått från vad källorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg på källorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005) Min kommentar: Som ses av analysen förhåller det sig precis tvärtom. Källorna har vid behov förvanskats och förvridits. "Det här är ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det är alltså inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & död på Bok & bibliotek 29/9 2005) Min kommentar: Detta är till hälften riktigt, det är mestadels urgammal forsknings slutsatser som Brunner jobbat med. "Naturligtvis har jag läst historikerna, men jag valde att också gå till deras källor. Ögonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation på mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005) Min kommentar: Det är riktigt att Brunner har använt tryckta ögonvittnesskildringar, men Fryxell från 1850-talet har varit minst lika viktig. När det gäller kunskaperna är de uppenbarligen nära nog obefintliga. PR-förmågan verkar däremot vara i toppskick. "Han säger sig 'inte ha väntat sig ett så fånigt' inlägg i efterdebatten som det från historikern Peter Englund. - Han känner det väl som att han numera inte sitter lika säkert på tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005) Min kommentar: Ren PR förstås, det påståendet tror inte ens Brunner själv på.
"Och e' de så att man upprörs över den bild som
boken presenterar då skall man inte bli sur på Brunner, för då måste man bli
sur på källorna. Jag har varit källorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s
Debatt 29/11 2005)
Min kommentar: Som ses av analysen så har Brunner varit källorna otrogen vid en mängd tillfällen. "Man har skrivit tämligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av högerextrema grupper. Man har velat få det att framstå som att den här boken är så kontroversiell. Men de allra flesta har varit jättelyckliga när de har hört att jag har gjort det här. T. ex. Armémuseum som själva har hyst samma tankar och arrangerat utställningar där Karl XII uppvisats ungefär som i min bok. Jag har också fått positiva samtal och brev från historiker och historiskt intresserade människor." (Ernst Brunner i Månadens boknytt 2005:12) Min kommentar: I så fall är kunskaperna i ämnet Karl XII mycket låga hos dessa personer. "Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillrättalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006) Min kommentar:
Ett befängt påstående från någon som så till den
milda grad är beroende av tryckt litteratur. Min kommentar: Mycket skrik och lite ull. En offentlig debatt törs Brunner givetvis inte ta. Den skulle ju avslöja honom på ett par minuter. "Källorna trogen" och så liknar hans återgivningar av dokument inte originalen. "- Det finns mängder av dokument som ger en annan bild av Karl XII än den som vi svenskar är vana vid. Man undrar varför andra historiker har utelämnat dem, säger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006). Min kommentar: "Andra historiker" - när blev Brunner historiker? "Jag har använt samma källor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan läsa medeltidstyska. Även polska och ryska går bra, sa Ernst Brunner över en kopp kaffe." (Bärgslagsbladet 19/6 2006) Min kommentar: "Medeltidstyska"? Skulle flera generationer historiker ha studerat samma tryckta källor som Brunner men inte ha kunnat läsa vad där stod? Vilka texter från början av 1700-talet, relevanta i det här sammanhanget, är utgivna på medeltidstyska?
Facit
Som förhoppningsvis har framgått av genomgången är Carolus Rex, i fall boken ska uppfattas i enlighet med ovan citerade uttalanden, ett rent fuskbygge. För det första står det klart att den nästan helt och hållet bygger på publicerat material och att påståendena om omfattande arkivforskningar på t.ex. Riksarkivet uppenbarligen är av bluffkaraktär. Detta kan jag säga med desto större säkerhet eftersom arkivbeställningar är offentliga handlingar och tack vare mycket stor hjälp av Anna Karin Hermodsson, arkivråd på Avdelningen för forskarservice (RA), har jag kunnat konstatera att det från perioden 1999-2006 inte finns en enda arkivbeställning i Ernst Brunners namn. Nu kan han givetvis ha besökt Riksarkivet under antaget namn eller använt någon assistent som gjort själva arbetet. Det förstnämnda alternativet bedömer jag som uteslutet, en person av hans dignitet skulle bli igenkänd direkt. Att Brunner skulle ha utnyttjat en assistent ter sig också skäligen osannolikt. Först och främst kan jag inte tänka mig att en sådan person, som rimligen borde ha haft åtminstone en viss arkivvana, skulle kunna förse sin uppdragsgivare med sådana kopiösa mängder tokigheter som Carolus Rex innehåller. Vidare nämns ju inte någon medhjälpare i boken, vilket hade varit naturligt att göra om en dylik hade varit anlitad. Slutligen finns det knappast något i Carolus Rex som går att koppla till arkivstudier, däremot är spåren efter litteraturstudier desto rikligare. Däremot är det tydligt att Ernst Brunner har plöjt igenom en avsevärd mängd litteratur inför arbetet med boken. Detta blir mycket påfallande genom Brunners metod att lyfta över stora eller mindre stycken av äldre texter och infoga dem i sin berättelse. Periodvis är Carolus Rex föga mer än ett lapptäcke av äldre verk, vilka före återanvändningen utsatts för en högst blygsam bearbetning. Man kan givetvis använda karolinska dagböcker som underlag för en historisk roman, men en skönlitterär författare ska väl kunna skapa något eget av dem och inte bara vara utrustad med osedvanlig talang för att klippa och klistra? Fenomenet Carolus Rex är utomordentligt intressant. En välkänd författare producerar en väldig volym, faktaspäckad så den nästan spricker, och hävdar med emfas att han minsann har "forskat", att han "kan mest i landet" och presenterar sedan "nya" uppgifter av sensationskaraktär. Han får på det sättet ett stort utrymme i media, kan visa upp sig och sin produkt i flera olika TV-program och får ett antal inbjudningar till att hålla föredrag. Alltsammans befrämjar försäljningen av produkten - Carolus Rex. Inte en enda gång, vare sig i press eller TV, ställs någon kritisk fråga rörande bokens innehåll eller författarens olika påståenden. Recensenterna blir lika överväldigade som media, det talas om "folkbildning" och språket lovordas. Till och med det med offentliga medel finansierade Armémuseum imponeras, bjuder in författaren och låter hans bok försäljas i museibutiken. Riksmarskalkämbetet ger tillstånd för författaren att besöka det i vardagslag stängda karolinska gravkoret för att det där ska göras en tidningsintervju etc. Jag kan i det här sammanhanget inte låta bli att citera ett stycke ur recensionen i Västerbottenskuriren, där det bland annat hette:
"Brunner sovrar inte" - sällan har en beskrivning missat målet med bredare marginal. Det är sannerligen tur att Frans G. Bengtsson slipper se den jämförelsen, han hade säkerligen exploderat av förtrytelse över att få se sitt arbete jämföras negativt med Brunners "klipp- och klisterprodukt" där avsiktliga förvanskningar av källmaterialet står som spön i backen. Hade Frans G. hanterat sitt stoff på samma sätt hade det blivit litterär skandal av icke föraktliga proportioner. Vad vi har sett är en enda stor bluff. Författaren har mycket ytliga kunskaper om ämnet, några arkivforskningar har han av allt att döma inte bedrivit, han har friserat dokument för att de ska stämma med den bild han vill ge, han har skrivit av gamla texter etc. etc. Av allt att döma har detta skett med ett enda syfte - maximal ekonomisk vinst. Och, verkar det som, då har ändamålet fått helga medlen. Någon borde skriva en bok om PR-kampanjen runt boken. Lämplig titel: Blåsningen. Sensmoralen av historien är att du med ett känt namn, en omfångsrik produkt och hejdlös PR kan sälja även konserverad gröt. Men det visste ju redan Olrog. Till sist, min handbok för författare av historiska romaner:
Hur man
skriver en framgångsrik historisk roman
|
Brunner, Ernst, Carolus Rex : hans liv i sanning återberättat. - Stockholm, 2005. – S. 9 |
Kuylenstierna, Oswald, Kring Karl XII. - Stockholm, 1918, s. 13 |
”Med denna näsa, menade pappa, kunde jag stå staty i en gotisk katedral. Han sade till mamma då han övergått till att fingrande pröva mitt kranium att min människotyp inte längre fanns.” |
”I själva verket synes också Karl XII hava tillhört en nu försvunnen människotyp, mera besläktad med statyerna på de gotiska katedralerna än med den nutida typen.” |
Brunner (2005), s. 10 |
Kuylenstierna, Oswald, Kring Karl XII. - Stockholm, 1918, s. 13 |
Deras Majestäter stod inför den kraftigaste vilja som lett ett lands öde. Jag var den varelse som skulle sätta svärdet mot nornans bröst och säga: ’Du skall vika’.” |
”Man förstod, att man stod inför en av de kraftigaste viljor, som någonsin lett ett lands öde, en man, som i sanning ’satte svärdet mot nornans bröst och sade, du skall vika’." |
Lektion 2: Varför bedriva egna forskningar när det räcker med att påstå att du gjort det? Det är mycket enklare att istället låna från äldre historiker.
Brunner (2005), s. 110 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 67. |
”De soldater som slagits tappert fördes fram. Jag gav dem två dukater vardera. |
"Bland de tappraste bussarne utdelade Karl två dukater åt hvardera. |
Då jag i själv i striden tröttridit fem hästar kallade jag på natten Rehnskiöld till mig. |
Sjelf hade han den dagen tröttridit fem hästar |
Den snart 50-årige generalmajoren satte sig uniformsklädd på min blå sidenbädd varpå jag nedsjönk och somnade utmattad med armarna knutna om hans hals och med huvudet lutat mot det gamla krigarbröstet." |
Mot qvällen alldeles utmattad, vände han sig till Rehnskiöld, fattade denne om halsen, och lutade sitt hufvud mot krigaregunstlingens skuldra. Nästan hvarje natt sof den sextonårige konungen i den då fyrtioåtta-årige generalmajorens armar." |
Brunner (2005), s. 117 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 86 |
"Jag befallde att samtliga kring huvudstaden varande handelsfartyg skulle tas i beslag och användas för kronans räkning. |
"För detta ändamål befallde konungen, att alla i eller kring hufvudstaden varande handelsfartyg skulle tagas i beslag och för kronans räkning användas. Ett vite af 200 d.s. bestämdes för hvarje skepp, som utan tillåtelse lemnade hamnen. |
Redare och köpmän förbjöd jag lega sjöfolk ty allt behövdes på kronans skepp. |
Emedan bristen på matroser var stor , förbjöd konungen alla redare och köpmän att lega något sjöfolk, innan kronan fått sitt behof deraf uppfyllt. |
Jag påbjöd en ny krigsgärd vilken före årsslut måste uppgå till 5 tunnor guld och 25.000 tunnor säd. |
Svårast var att bekomma penningar, emedan företrädarens samlade skatter redan voro skingrade. Hösten 1699 påbjöds den ofvan omtalade nya krigsgerden, hvilken några ha beräknat till en million d.s. (1) Den förslog ej. Konungen begärde då erhålla inhemska lån. |
Då detta ej förslog tog jag lån av Piper, Wrede och Stenbock på sammanlagt 200.000 daler silvermynt." |
Några bland de höga herrerne gåfvo sådane; Piper, Wrede och Johan Gabriel Stenbock tillsammans två hundra tusen daler..." |
(1) Enligt Rådsprot. d.
30 Jan. 1700 tyckes den ha stigit
till 5 tunnor guld d. v. s. 500,000 d.s.m. och 25,000 tunnor
säd…”
Lektion 3: Varför ska du behöva formulera om de gamla texterna? De håller ju än.
Brunner (2005), s. 125 f. |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 85 f. |
"Prästerna ålade jag att värva dragoner, likaledes landsstat och övriga ämbetsverk samt Stockholms borgerskap ett regemente fotfolk." |
"Presterna ålades värfva ett regemente dragoner; landsstat och andra ämbetsverk likaledes; Stockholms borgerskap ett regemente fotfolk o.s.v. |
Högadeln skulle till kronans tjänst uppsätta några egna kompanier. |
En och annan bland högadeln, t.ex. Axel Julius de la Gardie, följde det gamla bruket att till kronans tjenst uppsätta några egna kompanier. |
Från Finland lät jag skicka troppar till Estland och Livland. |
Från Finnland skickades troppar att försvara Est- och Lifland. |
10.000 man lade jag längs gränsen mot Norge." |
Flere svenska regementer lades utefter gränsen mot Norge..." |
Brunner (2005), s. 141 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. S. 93 |
"De följande dagarna strömmade bönder ur staden med varor. Då jag gav dem betalt blev de häpna. |
”Men selandsbönderna strömmade dock dagligen med sina varor till Karls läger; ty de fingo der bättre betalning än i själva Köpenhamn |
Vid mer än ett tillfälle blev stadens borgare tvungna att bege sig till mitt läger för att där köpa vad som saknades på deras torg. |
|
Sträng krigstukt rådde och Piper sade mig att denna stränghet och rättvisa i kombination med min ungdom och mitt mod gjorde att danskarna vördade mig och började visa mig sin kärlek. |
Denna mildhet och rättvisa i förening med ungdom, renlefnad och mannamod förvärfvade honom det omgifvande folkets vördnad och kärlek. |
Unga och gamla kom för att betitta mig. 'Gud välsigne er', ropade de och 'vi vet att i icke vill göra oss något ont ty i ären en son av vår fromma Ulrika'." |
Dertill kom ock minnet af hans moder, Ulrika Eleonora var ännu icke glömd i sitt fädernesland. Gud välsigne er! sade folket till den svenske kungen. Vi veta, att i icke viljen göra oss något ondt; ty i ären en son af vår fromma Ulrika." |
Brunner (2005), s. 211. |
Adlerfelt, Gustaf, Karl XII:s krigsföretag 1700-1706. – Stockholm, 1919. – S. 74 f. |
|
”Den 17 augusti ankom jag med armén till Birsen som Meijerfelt intagit i juli månad.
Svaret var
ställt i mycket hövliga termer, men en detronisering gav svårigheter. |
17/27 |
”Brööt konungen upp ifrån Döblehn och marcherade till Birsten, 3 mijhl,
hwarest starosten Potocki, een son af cronfeldtherren, ankom ifrån Warzow med svar ifrån cardinal primas uppå konungens i Swerige breff till republiqven och honom. Det war stält i mycket höflige termer. Men hwad detroniseringen anginge, gaff han åtskillige swårheter wijd handen, och att sådant intet klingade wähl i polackernas öron.” |
Brunner (2005), s. 497 |
Carlson, Ernst, Sveriges historia under konungarne af det pfalziska huset. D. 8. - Stockholm, 1910. - S. 219-220 |
"Inför hetmanen Mazepa sänkte han som ett tecken av sin värdighet den förgyllda hövdingestaven med hästsvansen. Genom honom begärde han mitt beskydd. Följande dag gav jag denne krigsöverste nåden att framföra sitt ärende i en högtidlig audiens. Hermelin svarade å mina vägnar på latin. Svaret tolkades på ryska av krigskommissarien von Soldau. Jag förklarade zaporogerna min bevågenhet och utdelade frikostigt skänker, 60.000 gyllen, som jag lånat av Mazepa. ” |
"Här sänkte han tecknen af sin värdighet, höfdingestafven och hästsvansen, inför Mazepa och begärde genom honom svenske konungens skydd. Följande dag (27 mars) fick Hordjejenko framföra sitt ärende i högtidlig audiens hos Karl XII. Därvid svarade Hermelin som vanligt å konungens vägnar på latin, och svaret tolkades på ryska af krigskommissarien von Soldan. Konungen förklarade zaporogerna sin bevågenhet, och han ådagalade denna ytterligare genom frikostiga penningeutdelningar bland deras officerare och manskap." |
Brunner (2005), s. 713 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 26. - Stockholm, 1858. - S. 38 f. |
"Just före krigets utbrott anlände till kungliga högkvarteret den rosigt unge greve de Croissy, broder till Frankrikes utrikesminister. |
"Just vid krigets utbrott anlände som fransysk medlare grefve de Croissy, broder till Ludvig den fjortondes utrikes minister. |
Croissy var hänförd över de ovanliga och storartade dragen i min person. |
Denne Croissy blef i början hänförd af de ovanliga och storartade dragen hos Karl den tolfte. |
Till sitt hov skickade han brev där jag beskrevs som ett snille, mild, enkel, fredsälskande. |
Till sitt hof skickade han bref, fulla af beundran öfver den svenska konungens snille, vishet, mildhet, enkelhet, längtan efter fred o.s.v. |
Brevlacket bröts. Jag läste: Konungen har en figur som kunde tjäna till modell åt de skickligaste bildhuggare. Hans ansikte är oändligt mycket mer intagande, än porträtten visa; hans ögon är mycket milda och hans sätt om möjligt ännu mer. Också jag var förtjust i greven. |
De voro i mycket motsatsen, till hvad andra franska sändebud hela tiden bortåt hade skrifvit. Torcy bad också Croissy tygla sin förtjusning; men länge förgäfves. |
Den artighet jag visade honom väckte uppseende. |
Också behandlade Karl fransmannen med en artighet som väckte uppseende. |
Grothusen kände sig utträngd. Görtz oroade sig. Croissy sågs alltid vid min sida. |
Croissy sågs alltid vid konungens sida och tycktes uttränga den förra hvardags-gunstlingen Grothusen och oroa sjelfva Görtz. |
Man sade att jag behandlade honom med så mycken intim finhet som vore vi älskare. |
Konungen, skref denne senare, bemöter Croissy med så mycken finhet, som vore det hans älskarinna. |
Dock bidrog han till att styva mitt sinne mot fienderna. |
Fransmannen å sin sida bidrog mycket att styfva Karls sinne, |
Han försäkrade mig att Stralsund icke skulle kunna erövras..." |
försäkrande, att Stralsund ej skulle kunna eröfras, o.s.v." |
Brunner (2005), s. 734-735 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 29. - Stockholm, 1859. - S. 2-3 |
"Nu i januari inföll sträng vinter med en köld som betäckte Öresund med is. |
"I januari 1716 inföll ock en vinter, så sträng, att Öresund betäcktes med is. |
Svenska krigsfångar på Seland rymde över sundet till Skåne. Dessa fördes till mig och kunde berätta om isens styrka och att besättningen i Köpenhamn var ytterst svag ty de danska regementena stod ännu kvar i Tyskland. |
Några på Seland varande svenska fångar begagnade tillfället och rymde öfver till Skåne, berättandes öfverallt isens styrka och den köpenhamnska besättningens svaghet. |
Jag befallde nu samtliga i området förlagda regementen att skynda till Skåne för en invasion över isen. |
tanken på farfaderns verldsbekanta tåg öfver Bälten flög som en blixt genom Karls sinne. Genast fattade han sitt beslut. Alla i grannskapet varande regementer befalldes så fort som möjligt skynda till Skåne, så att der snart skulle samlas en styrka af 16, kanske 20,000 man. |
Den 3 januari kunde jag med Fredrik av Hessen fara mönstrande fram och tillbaka. |
Karl och arfprinsen af Hessen foro mönstrande och ordnande fram och tillbaka; |
Vi mönstrade 12.000 man. Stora mängder slädar anskaffades. Hären hölls färdig |
en mängd slädar anskaffades, och hären hölls färdig till det djerfva företaget. |
medan i Köpenhamn kung Fredrik i bestörtning väpnade jägeribetjäningen, stadens studenter och borgare. |
Oro och bestörtning utbredde sig öfver hela Seland. Konung Fredrik uppbudade alla tillgängliga troppar och väpnade jägeribetjeningen, hvarjemnte Köpenhamns studenter och borgare erbjödo sig att deltaga i försvaret. |
Längs strandlinjen lät han upphugga breda vakar. Han isade krigsskeppen djupare in i hamn och söndersågade vattnet. |
Krigsskeppen isades djupare in i hamnen, för att icke öfverraskas, och längs efter stranden upphöggos breda vakar. |
Emellertid lät jag skicka en ryttartrupp på 60 man till ön Ven. |
Emellertid hade en svensk afdelning blifvit skickad till Hven, |
Därifrån skulle försök göras att gå till Seländska kusten. |
hvarifrån sedermera gjordes försök att gå öfver till seländska kusten |
Isen var ännu svag varför en del av manskapet, 8 man, och medförda kanoner försvann i djupet. |
Ännu var dock isen för svag, och en del af manskapet jemnte några medförda kanoner försvunno i djupet. |
Dock skulle några ytterligare dagars köld göra isbryggan hållbar. |
Men med några dygns fortfarande köld kunde isbryggan blifva färdig. |
Från Helsingör rapporterades skräckslagna danskar fly bakom Köpenhamns murar. |
Från Helsingör och kringliggande nejder flydde också folket med förskräckelse till Köpenhamn, sökande skydd bakom dess murar. |
I kyrkorna hördes på bönedagen Psaltaren 18.36-44: Jag ville jaga efter mina fiender och gripa dem; och inte omvända, till dess jag haver nederlagt dem. Jag ska slå dem, och de skola icke kunna motstå mig; de måste falla under mina fötter. Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem som träck på gatorna." |
Ty nu, efter det trolösa fredsbrottet 1709, kunde Danmark af den
med skäl uppretade Karl icke hoppas samma skonsamma behandling, som år 1700.
Ett bevis på hans nuvarande strängare tänkesätt trodde man sig finna i de
bibelspråk, som sades utvalda till predikoämne på den bönedag, hvarmed hären
skulle bereda sig till tåget öfver Öresund. Der hördes bland annat följande
hotelser. Jag vill jaga efter mina fiender och gripa dem; och intet
omvända, till dess jag hafver nederlaggt dem. |
Lektion 4: Tänk också på att om du återanvänder de gamla texterna får du ett ålderdomligt språk alldeles gratis. Väldigt praktiskt när man skriver historiska romaner! Betänk vilket intryck det ålderdomliga språket kommer att göra på recensenterna (se lektion 12).
Brunner (2005), s. 576 |
Agrell, S., Sven Agrells dagbok 1707-1713 (1988), s. 44 |
”En trumslagare av Kalmar regemente hade med kniv ihjälstuckits av en turk. Skälet därtill var att trumslagaren velat hindra turken från att med våld tvinga major Leijonhielms dräng till sodomitisk otukt. Sådan fördömlig synd var hos turkarna mycket vanlig. ” |
”31:ste blef een trummeslagare, af Calmare-regemente, med een knif ihjäl stucken af een turk, dherföre att han hindrade honom, då han med giewalt wille tvinga Major Leijonhielms dräng till sodomitisk otucht, hwilken fördömmeliga synd hos turkarna är mycket giehmen…” |
Brunner (2005), s. 577 |
Agrell, Sven, Sven Agrells dagbok 1707-1713. - Stockholm, 1988. - S. 44 f. |
"Just vid denna tid lät jag hålla en stor bröllopsfest i svensklägret åt min sadelmakare och samtidigt bjuda de förnämsta ur staden vilka önskat få veta svenskarnas manér vid sådana akter. |
"7:de. Lät Hans Maij:tt göra bröllop åt sin sadelmakare, och wijd samma tillfälle tractera dhe förnämsta uhr staden, som hade begiärat att see wårt maneer wijd sådanne acter, |
Turkarna medförde en grupp musikanter som var fyra pipblåsare, fyra trumpetare, två pukslagare, två som slog mässingsfat ihop och åtta med mycket stora trummor vilka de klappade med järnspö och trähammare. |
då dhe hade med sig en chor af sina musicanter, bestående af 4 pijpeblåsare, 4 som blåste på trompeter, 2 pukeslagare, 2 som slogo messingzfaat ihoop, och 8 med mycket stoora trummor, på dhe inunder klappade med ett järnspöö, och ofwanpå med een trähammer, brukandes särdeles slagh och rättade sig effter pijporna, doch war här intet att aftaga någon wiss melodie. Dhesse warierade med wåra trompetare och |
Under deras spel dansades efter landets manér, hoppandes och springandes mot varandra uti löjliga och narraktiga positurer med stygga, skamliga kroppsbuktningar. |
under dheras speel, framkommo 2:ne som effter landzens maneer dantzade, hoppandes och springandes emoot hwarandra uti löjelige eller snarare sagt, narrachtige positeurer, med stygge och skamlige kropsens bewekelser. |
Det fäktades med sablar och knivar och allt detta gjordes utanför tältet där måltiden intogs. |
Sedan infunno sig åter andra, som med sabblar och knifwar fächtade emodt hwarandra; dhetta hades alt utanför tältet där måltijden stod. |
Efter måltiden skulle turkarna roas av oss. |
Effter måltijden, till att divertera turkarna, |
Kavaljererna begynte dansa med fältfruntimren som de kunnat skaffa ihop. |
begynte wåra cavallierer att dantza med fält-fruntimber som dhe kunnat skaffa ihoop, åt hwilka Schierascherens sohn förährade hwar sitt ärmekläde |
|
Turkarna dantzade intet, ty sådant weeta dhe intet af, emedan dheras qwinfolck aldrig permitteras uti något allmänt compagnie, hwarföre dhe förnähma hafwa sådanne ofwanomtalte gycklare som skola roga dem: |
Därefter dracks kaffe och röktes flitigt tobak i pipa." |
elliest drucko dhe caffe och rökade flijtigt sin pijpa tobak;" |
Brunner (2005), s. 781 |
Dahlberg, Alexander Magnus, En karolins lefnadslopp. - Stockholm, 1911. - S. 87 |
"Timmerskogen fanns uti sjön på holmar. Manskapet tog sig dagligen vadande ut för att fälla. Liksom mänskliga dragdjur släpade de timret ned i vattnet och sammanfogade stora flottar. Med odrägligt arbetande och besvär, klagade Sparre, roddes stockarna en halv mil, ja, ibland en hel, så att mannarna oftast ej återkom förrän klockan 1 om natten då de utmattade och in på bara kroppen genomvåta, lade sig ner på granriset att sova. |
"och som manskapet måste uti sjön på holmar, hvarest timberskog fants, fälla och som hästar släpa timbret ned i vattnet, sammanfoga stora flåttar samt med odrägeligt arbetande och besvär, roo dem en half ja understundom hela milen, så at oftast hände, det de innom kl. 12 och 1 om natten intet kunde hinna fram, då de utmattade och in på kroppen genomvåta, utan at på annat sätt än på kroppen kunna torka kläderna igen, måste krypa in i tälten och lägga sig ned på granris, emedan ingen halm var at tilgå; |
Även hände att de inlades i de av rått timmer uppbyggda barackerna som var så våta att vatten rann ända ner åt väggarna och stod som en tjock dimma i rummet. |
ty hände ock, at sedan de kommo at inläggas uti desse af råa timbret upbygde baraqver som voro så våta at vatnet rann ända ner åt väggarne, ock stod som en tjock dimba uti husen, |
Härav, trodde Sparre, föll manskapet uti faselig sjukdom som redan inför julen av regementet förtärt över 400 man. |
det manskapet föllo i en faselig sjukdom som innan vårdagen 1718 förtärdt af vårt regemente allena öfver 400:de man.” |
Lektion 5: Tänk på att berättande i jag-form skapar fantastiska möjligheter. Titta med vilket mästerskap skrytsamheten skapas.
Brunner (2005), s. 143 |
Fryxell, A., Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 97. |
"Hela Europa skulle en lång tid genljuda av beundran och beröm. |
"Hela Europa genljudade af beundran och beröm öfver Karl XII |
Den förening av mod och måtta jag visat var makalös." |
och öfver den sällsynta förening af mod och måtta, som han vid detta tillfälle ådagalaggt." |
Lektion 6: Frans G. Bengtsson var en alldeles förfärlig Karl XII-beundrare, vars ”Karl XII:s levnad” inte borde ges ut utan varningstext.. Men skriva kunde han, så varför inte utnyttja det?
2005), s. 144 |
Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad : till uttåget ur Sachsen. - Stockholm, 1935. - S. 125-126 |
Sändebuden från de kejserliga, franska, lüneburgska, brandenburgska hoven uppgick till en skränande, pladdrande, ljugande armé av mjuka ryggar med läckande märg vilka genast vid landstigningen ansatte mig värre än danskarna på Seland. De skrev på tyska, ljög på franska, försäkrade på latin, avlade eder på engelska,heliga löften med handen på Bibeln, sopade mitt golv med hattarna, skurade det med knäna, varnade gav råd, gratulerade, förespeglade, byggde hypoteser, var talträngda och skrek med cirklade sentenser negotiation, mediation, restitution, invation (sic) genom näsgången rakt ut i rummet så att slutligen mina hundar drog sig jamande undan i en vrå och lade tassen på huvudet. |
Ett fruktansvärt pladder brast ögonblickligen löst omkring honom, som när en samling oroliga mostrar välkomna en ung man som hållit sig borta för länge: från kejserliga, franska, brandenburgska, lüneburgska och andra sändebud, buteljerade i Helsingborg under den själländska kampanjen och nu överflödande av iver och talträngdhet rörande kejserliga medlingsförslag, franska medlingsförslag, franska och kejserliga teorier och önskemål angående spanska tronföljden, uppmaningar att gå mot August genom Brandenburg, varningar för att gå genom Brandenburg, varningar för att alls gå mot August, negotiationer, finanser, hypoteser, råd, gratulationer, förslag, förespeglingar och frågor: en fasansfull körsång av hög politik in statu nascendi, ett skrik utan like om allt mellan himmel och jord. Kungen värjde sig beslutsamt, ty mycken tid att spilla på allt detta fanns inte, inte heller någon egentlig lust; han hade redan fått en bestämd uppfattning om diplomater och deras angelägenheter och börjat inse att de hörde till en annan värld än hans. De skrevo och de pratade, de pratade och skrevo, och därmed var allt sagt om dem: någon halt, något innehåll, någon verklig mening fanns inte i alltsammans. Försäkringarna, förbindelserna och förbindligheterna, ederna, de heliga löftena, de höga underskrifterna..." "De talade inte sanning, alla dessa herrar diplomater med sina rappa tungor och mjuka ryggar och golvsopande hattar och peruker..." |
Brunner (2005), s. 241 |
Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad : till uttåget ur Sachsen. - Stockholm, 1935. - S. 241 |
"Ryttarna var en kvarglömd riddarhär av ädlingar som stred var för sig med en tjänarhop i följe. |
"en riddarhär, ett kvarglömt stycke orientaliskt färgad medeltid, bestående av 'ädlingar, var och en med sin tjänare i följe'..." |
De ankom som heroiskt skrikande påfågelskockar utstyrda med svajande långa, prunkande fjädrar, iklädda pansarskjortor, släpande scharlakansrockar över korta skört, snörränder, guld. De bar lammskinnsrockar, svängde med kommandostavar, slungade stridshammare, hötte med standar och bevimplade lansar, utförde snirklande ryttarkonster under kräkande skrin." |
"prunkande i mångfaldiga färger, med standar, dolmor, pansarskjortor, scharlakanslångrockar och hägerfjädrade lammskinnsmössor i brokigt packad prakt; med pallascher, kommandostavar, stridshammare, ciselerade bössor och långa bevimplade lansar; med ryttarkonster och fruktansvärda heroiska skrik..." |
Lektion 7: Men var uppmärksam på fallgroparna. Det är lätt att missa detaljer när man skriver av.
Brunner (2005), s. 293 |
Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 250 |
"Där stod att polska folket var aptitligt, trolöst och begivet på dryckenskap." |
"t.ex. att polska folket vore opålitligt, trolöst och begifvet på dryckenskap..." |
Lektion 8: Och ser man inte upp kan även formuleringarna bli egendomliga.
Brunner (2005), s. 476 |
Carlson, E., Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset VIII. – Stockholm, 1910. - Not 457 |
”Även var tråkigt att åse de lidanden som unga svenska officerare måste genomgå vilka trots sina förnäma relationer fått tår och hälar förfrusna. ” |
”Upprörande är att läsa, hvilka lidanden en ung svensk fänrik, som under tåget mot Gadjatj fått tår och hälar förfrusna, trots sina förnäma relationer måste genomgå…” |
Lektion 9: En av våra tidigare elevers första stapplande försök. Som synes har han ändrat väl mycket för att få godkänt.
Hemseborna – deras liv i sanning återberättat
roman
av
B. Nilsson
Personer:
Jönsson, Dräng
Änkan Ström
Buster, hennes son
Predikant Nordberg
m.fl.
FÖRSTA KAPITLET.
Jönsson går in i tjänsten och visar sig vara en spelfågel.
Han kom som en virvelstorm en kväll i maj och hade en syltburk i en rem om halsen. Sara och Bettan var inne med schäsen att hämta honom på bryggan i Visby; men det dröjde evigheter, innan de kom i vagnen. De skulle till handelsman och ha ett halvt kilo snus och på apoteket och hämta hudsalva åt kon, och så skulle de på posten och få ett kuvert, och så skulle de ner till Fia Bladström i Kröken och låna fåret mot ett halvpund taggtråd till hägnaden, och sist hade de hamnat på värdshuset, där Jönsson bjudit på varm choklad med sockerskorpor.
Lektion 10: En verklig mästare i arbete. Notera hur enbart två meningar helt saknar motsvarighet i originalet. Det oväsentliga har rensats bort utan att originalet skadats. Så här ska det se ut!
Brunner (2005), s. 510 (hela sidan) |
Petre, Robert, Fänrik Robert Petres dagbok 1702-1709 // Robert Petres och C. M. Posses dagböcker 1702-1709. - Stockholm, 1921. - S. 220 f. |
"Om morgonen under frukosten hördes hur fienden återupptog kanoneringen och räknade jag att vid pass 30 granater kastades i svenskhopen. |
"Om morgonen begynte fienden att canonera ifrån detta blockhuset, hwar emoth jag stod, sampt kastade wid pass 30 granater till mig uti aproschen sampt stenar och wedträn, emedan den eij längre war ifrån fiendens wachter, än jag kastade med stenar till dem och de till mig. |
Jag tog med mig gardet ner till löpgraven. |
|
Rapporterades att ryssarna redan före klockan 6 med sina räffelbössor slagit 5 svenskar och 7 zaporoger för stjärnan, och detta precis där de stått vid sina poster. |
Av dheras canonerande och granaters kastande bekom mitt manskapp ingen skada, men förlorade dock 5 soldater, som de med sina reffelbyssor slog för stiernan, der de stod på sijna poster, som ock 7 Saporower, som gick också och luhrade på deras skijlldtwachter och wille dem på samma sätt skiuta, så att förlusten war denna dagen på min post allena 12 man. |
Vid skiltvakten hade med faskiner gjorts en bländning. |
Det rummet, derest skijlldtwachten stod, har jag allt omkring med fachiner giordt en blendning, |
För att de inte skulle se skuggan av karlen hade en kvarnsten satts på bröstvärnet. |
och att de eij skulle sij skuggan af karlen, sampt satte 1 qvarnsteen uppå bröstvärnet, |
Genom kvarnstenshålet kunde skiltvakten skåda vad som framför honom passerade och detta medan han stod alldeles skottfri med hela kroppen. |
igenom hwilketz håhl skijlldtwachten kunde see hwad framför sig passerade, så att han stod alldeles skott frij med hela kroppen, undantagandes qvarnstens hålet, som jag bad honom då och då sij utj; |
Sådant oaktat måste ändå 5 brava svenska soldater sätta livet till och blev knall och fall liggande av skott som slagit rätt igenom pannbenet. |
ja sådant oachtandes moste ändå dessa 5 brafwa swenska solldater sättia lifwet till och blef knall och fall liggiandes, igenom alla skotten woro gångne rätt igenom pannan och tinningen på dem. |
Då jag kom till fänrik Petre på post vid kvarnstenen blev jag på marken varse blodet och hjärnorna som där låg efter de bortburna. |
Hans Maij:tt, som kom kl. 10 ohngefehr upp till min post, hwilken blef hwarse blodet och hiernan ligga på marken effter de bortburne döda, |
Det liknade fiskrens då jag petade upp det med stöveltån. |
|
Order gavs att under dagtid lämna denna post obesatt. |
gaf mig ordre att lembna denna posten obesatt, så längi dagen, wore, emedan man enteligen kunde höra om fienden något anfall giöra skulle, hwilket jag ock i underdånighet effter lefde, så att jag ingen skijldtwacht hade utsatt om dagen. |
Efter middagsmål återkom jag till platsen med Gyllenkrook. |
Kl. 2 effter middagen infant sig åter Hans Maij:tt. |
Denne hade låtit uthugga en docka med ansikte ur en stock, satt på en peruk, klätt den i karpus, rock och uppstoppade armar. |
Imedlertid har Öfwersten Gyllenkrook låtit uthugga ett ansichte i en stock och den påklädt piruqve, Cabus, rock och oppstoppade armar, att man eij annat kunde se än det en karl war. |
Var gång han lyfte den över kanten av löpgraven, slängde med den hit och dit och hastigt upp och ner, försummade fienden aldrig att pricka den med 2 á 3 skott. |
Denna moste jag lyffta hijt och dijt som hastigast upp och neder, att dermed encoragera fienden, som alltid låg i fullt anslag att skiuta, hwar de såg det rörde sig, så mycket mehra derpå att gie fyhr, hwilket de ock eij försummade utan 2 à 3 skott tillijka, så snart jag satte den aldrig så litet öfwer wallen eller bröstwärnet. |
Fänrik Petre fick försöka och sedan jag frågat om han tröttnat och fått svaret 'nej', tog jag den ändå ifrån honom och lyfte den aldrig så lite över kanten. |
Här med hwar jag sysselsatt emoth 1 1/2 tijmas tijd, då Hans Maij:tt frågade mig, om jag blef trötter. Jag wijste wehl min oförtrutenhet och swarade sådant med neij, dock sådant oachtandes tog han sielf denna blindningen ifrån mig och uplyffte den sielf några gongor. |
På någon timma hade förvisso ett tjugotal kanonkulor och några hundrade skott riktats mot denna träbild av en svensk soldat. |
Nog kan jag wara förwissad, att öfwer 20 canon kuhlor och 300 bysse kuhlor richtades effter denna träbillden, hwaraf också kom, att cabusen blef med åtskilliga små kuhlor igenom båhrad. |
Sedan även Lewenhaupt och Stackelberg länge nog förlustat sig med dockan, fägnades vi av stora mängder utkastade rötter samt katt- och hundkadaver varav en död katta träffade mig på axeln. |
Sedan Hans Maij:tt, General Lewenhaupt, general Major Stakelberg sig här med länge nog förlustadt, blef de benewenterade ifrån staden med 3 `a 4 döda kattor och hundars sampt ruttne rötters utkastande, med hwilka de också träffa Hans Maij:tt på axlan med en död katta, |
Även nerslängdes ler- och glasgranater varför jag beordrade Petre att svara med egna granater men som graven var nedrigt trång och kastarmen ej kunde sträckas blev de liggande utanför fiendens tvärpalissader. " |
kastandes der hoos 9 à 10 leer och glaasgranater till oss. Derpå gaf Hans Maij:tt mig ordre att probera, om jag kunde hinda jn med 2 à 3 granater, emedan för oss, som stog nedrigt och i en trång graf, der man intet fick räcka ut sig, föll swårare att kasta till dem, än dem war swårt att kasta till oss, som hade högden och frija felltet. Till underdånigt följe gjorde jag prob, den första hinde wehl öfwer de första pallisaderna, men blef liggandes utanför deras afsnitt och twärpalisader. Men med de andra 2 träffade jag just i hörnet jnnom pallisaderne, der de gick tillsammans, och de sig uppehölt, desse oförskiembde menniskior..." |
Lektion 11: Och texterna behöver rakt inte vara gamla, det går bra att kopiera även sentida litteratur. Möjligen kan det under vissa omständigheter vara värt att iaktta en gnutta försiktighet ifall upphovsmännen fortfarande skulle vara i livet.
Brunner (2005), s. 394-395 |
Åberg, Alf & Göransson, Göte, Karoliner. – Stockholm, 1976. - S. 184 ff. |
Efter kaptenen med vägvisaren |
I täten red en kapten och vägvisaren |
kom hantlangarna, |
sedan kom hantlangarna med spadar och skyfflar |
bryggmästaren |
och bryggmästaren |
timmermännen |
2/3 av timmermännen |
infanterivakten |
2/3 av infanterivakten |
följd av sjukvagnar och sjukpersonal |
sjukvagnar och personal |
varpå fänriken red |
fänrik |
följd av underofficerare |
underofficer |
|
personal |
regementsfältskären |
regementsfältskär |
|
fältskärsgesäll |
prästen till häst |
gammal präst |
fältskärsvagnen |
fältskärsvagn |
kassavagnen och så vidare i en väldig, aldrig sinande ström |
kassavagn |
bokhållare till häst, skrivare |
bokhållare och skrivare |
artillerivakt |
artillerivakt |
väbel |
väbel |
profosser |
profoss |
arrestanter i en stor hop |
arrestanter |
följda av vakten framom |
vakt |
pukvagnen vars pukor rördes utan avbrott för att kön skulle höra var täten fanns, |
pukvagnen, vars pukor rördes hela tiden för att kön skulle veta var täten fanns |
därefter översten |
översten red vid pukvagnen |
adjutanten |
adjutant |
övervagnmästaren |
övervagnmästare |
stallstatsofficerarna |
kompaniunderofficer |
kompaniunderofficerarna |
stallstatsunderofficer |
|
officer |
|
underofficer |
och först efter en timma av förbimarscherande soldater följde kanonerna med personal och aktionshästar som var så många i antal att ännu en timma förflöt till |
2 st. 12-pundiga kanoner med personal och aktionshästar |
|
4 st. 6-pundiga kanoner med personal och aktionshästar |
|
26 st. 3 pundiga stycken med personal och aktionshästar |
den förste majoren passerade med sina två adjutanter, |
major med 2 underofficerare som adjutanter |
därefter ändlöst långa rader av haubitser med personal |
2 haubitser med personal och aktionshästar |
reservlavetter |
reservlavetter |
kulvagnar, kranvagnar |
kulvagn som kranvagn |
vagnar med skrotsäckar |
2 kulvagnar för 12-pundskulor och skrotsäckar |
kulvagnar för 6-pundskulor |
kulvagn för 6-pundskulor och skrotsäckar |
|
4 kulvagnar för 3-pundskulor |
kulvagnar för 16-pundiga bomber |
3 kulvagnar för 16-pundiga bomber |
kulvagnar för handgranater, |
3 kulvagnar för handgranater |
för skanstyg |
6 kulvagnar för skanstyg och utredningspersedlar |
|
6 stora rustvagnar för skanstyg och utredningspersedlar |
och då detta passerat kom i en timme ytterligare alla rustvagnar för bly och fyrstenar |
18 rustvagnar av större modell för bly, fyrstenar m.m. |
fältsmedjan med 6 draghästar |
fältsmedja med smeder |
hantverkarvagnen |
rustvagn som hantverkarvagn |
tygvaktaren |
tygvaktare |
med sin skrivare |
tygskrivare |
undervagnmästaren |
undervagnmästare |
nya hantverkare på kolonn med spadar och hackor |
hälften av hantverkarna |
8 rustvagnar för fält (sic!) |
8 rustvagnar för tält |
kulvagnar med ammunition för fotfolk och ryttare |
6 kulvagnar för armén med ammunition för fotfolk och ryttare |
och därefter kom nya rustvagnar som var fler till antalet och rymde krut, luntor, bly, fyrstenar |
16 rustvagnar för krut, lunta, bly och fyrstenar |
|
rustvagnar för skanstyg |
|
kulvagn |
varpå en präst red förbi |
präst |
och efter prästen kom en ny fältsmedja |
fältsmedja med smeder |
|
hantverksvagn |
|
2 vagnmästare |
|
tygskrivare |
med hantverkare |
hälften av hantverkarna |
och därpå stora pontoner vilka drogs förbi på vagn med dubbelhjul, många tungt vaggande pontonflak |
pontoner med personal |
följda av stora skaror infanterivakt |
resten av infanterivakten |
en rad kulvagnar (sic!) |
2 kolvagnar |
vagnar för tjära och tran |
3 vagnar för tjära och tran |
långa rader marketentarvagnar i noggrant bestämd ordning |
9 markententarvagnar |
varefter rustvagnarna för furage drogs förbi, många sådana |
12 stora rustvagnar för furage |
som med rustvagnarna för materiel tog en halv timma att se passera och först därefter syntes det högre befälet ankomma; |
3 stora rustvagnar för materiel |
en överstelöjtnant med sin notarie till häst |
överstelöjtnant och notarie |
|
stallunderofficer |
|
kompaniunderofficer |
sedan trängen med officerare, underofficerare, kvinnor, en skara barn och när dessa rullat förbi |
trängen med officerare, underofficerare, kvinnor och barn |
|
marketentare |
marscherade kompanierna fram, alla tusende soldater som måste trampa mot Schlesien |
kompanierna |
|
personal |
och slutligen boskapen en timme, mullrande, råmande |
boskap |
foderherrskapet, hästarna med vakt i tusenden |
foderherrskapet |
och allra sist överstallmästaren med skrivaren som med ett streck i sin bok markerade vad som dött under vägen. |
överstallmästare med skrivare för att se till om hästar dött under vägen m.m. |
Lektion 12:
Sedan är det bara att framträda flitigt i
media och säga saker som:
"I boken har Ernst Brunner gått
tillbaka till ursprungskällor från människor i Karl den tolftes närhet.
– Det vi ska komma ihåg är att mycket av det som är
skrivet om Karl den tolfte bygger på myter, eller har kontrollerats av Karl den
tolfte själv. Jag har gått djupare och läst hemliga, personliga skrifter. Mina
språkkunskaper har också gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om
honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den
tolfte." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005)
"Den senaste boken ”Carolus
Rex” är den tjugoandra. Det är en mastig sak på 808 sidor, som tog honom nio
månader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre år.
– Det finns några hyllmeter om Karl den tolfte om vi säger
så. Jag har grävt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst
Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005)
Lektion 13: Belöningen är
given, recensenter och läsare kommer att imponeras, inte minst av din
språkbehandling:
”Det är en stilistisk mästerprestation. Omsorgsfullt klär Brunner berättelsen i en vackert arkaiserande språkdräkt som utan att bli kantig minner om tidig 1700-talssvenska. (AB)
”Och när det gäller språk är Brunners sätt att skriva arkaiserande svenska mästerligt.” (SvD)
Lektion 14:
Kritik? Tror du vi lever på Vilhelm Mobergs tid? Vem skulle
komma på idén att granska eller kritisera en etablerad, framgångsrik författare?
Det är bara att köra på:
"Myter är svårast att ta död på. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att förändras genom min bok. Detta upprör dem, även om de ser att min bok håller för en vetenskaplig prövning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det är svårt för somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).
"- Det finns mängder av dokument som ger en annan bild av Karl XII än den som vi svenskar är vana vid. Man undrar varför andra historiker har utelämnat dem, säger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).
"Jag har använt samma källor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan läsa medeltidstyska. Även polska och ryska går bra, sa Ernst Brunner över en kopp kaffe." (Bärgslagsbladet 19/6 2006).
(Under arbete)
© Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2007-04-24